Saknad!

Igår var det ju inte bara allhelgonadagen utan också en vecka sedan en älskad mormor försvann från oss. Vi har fortfarande inte förstått att vi inte kommer kunna träffa, krama eller prata med henne mer men att det efter en vecka redan känns oerhört tomt det har vi redan känt av.
Vi vet ju att man ska tänka på alla fina minnen, fokusera på att hon fick bli 86 och uppleva barn, barnbarn och barnbarnsbarn men det känns trots allt som att vi skulle fått ha henne här så mycket längre. Det blev ett sista år där vi redan då sörjde mycket att livet för mormorn ändrats och att hon inte längre kunde ringa, baka, fixa hemma och så mycket, mycket mer men vi hade ju ändå förmånen att fortfarande få ha henne med oss och nära. Allt mysigt och all kärlek som hon stod för fanns ju kvar. Nu kommer det bli otroligt tomt utan henne.
Vi som är kvar får försöka göra så gott vi kan att föra allt som vi älskat vidare. Själva har vi försökt göra en lista men det kommer bli svårt att leva upp till. Vi fattar inte hur vår lilla mormor alltid kunnat vara så fin själv, ha supermysigt hemma, alltid ha god mat och fika och sedan alltid ha tid att ringa och tänka på alla runt omkring. Lilla mormor, hur ska livet bli utan dig?