Vi kunde känna oss oroliga innan den minste kom hur hans syskon skulle reagera på att få en liten bebis i huset. Vi var ju liksom en familj på fyra med ganska tydliga roller. Men så här efter att det nu gått ett tag så måste vi säga att det gått otroligt bra. Syskonen är fortfarande så kära i sin lillebror, trots att han som idag varit på ganska arbetsamt humör (antagligen för han inte får sova ordentligt). Det är som att pussarna till honom aldrig tar slut och nu när de märkt att de kan få honom att börja skratta så är det fantastiskt när de lyckas med det. Det känns som de knappt reagerat något negativt utan mest bara tycker det är roligt. Vår lilla 3-åring kan man ibland ändå märka på att han skulle vilja ha lite mer uppmärksamhet och att han saknar att vara så nära som han alltid var tidigare. Fram tills att lillebror dök upp blev han ju mycket buren, sov alltid jämte sin mamma och myste oftast i någons knä så det är ju inte konstigt om hans humör ibland blir lite sådär. Oftast räcker det då med att kramas och att han får bli lite mer ompysslad så är han tillbaka igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar