Nästan dagligen har vi sedan en älskad mormor gick bort 2015 tänkt på henne och saknat henne. Fast att det gått en tid nu så känns det fortfarande som att hon är med oss väldigt mycket och egentligen som att vi ska ses alldeles snart. Hon är verkligen levande för åtminstone en av oss och mycket vi gör är präglat från hur hon gjorde. När det gäller farmorn som gick bort i december är det på något annat sätt. Där har vi verkligen inte tagit in att hon inte är med oss längre... förra året var hon ju här på kalas två gånger vid denna tiden och vi pratade ju ofta med henne på FaceTime samt hälsade på henne och åt våfflor. De små var så vana vid henne och att hälsa på att det kändes som det var ett av de ställen som de kände sig mest trygga på. För det mesta så känns det som sagt som hon faktiskt är kvar men då och då kommer det över oss att hon är borta. De senaste dagarna har det känts så och det beror nog på att det just nu växer otroligt mycket i trädgården och när det gällde växter så var farmorn den som vi ringde till. Vi saknar att kunna ringa och be om råd eller bara ringa och berätta att en fin blomma slagit ut. Så tråkigt och ledsamt det är att vi förlorar två så betydande kvinnor under de senaste åren. De hade älskat att få vara med lite till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar