Det är så tråkigt att vår glada, roliga, omtänksamma och älskade farmor Siv inte finns med oss längre. Vi har ju vetat sedan i oktober att hon inte skulle bli bra men trots det känns det nu så väldigt tomt och liksom oväntat att hon är borta. Hon har ju varit en stor del för tre av oss ända sedan vi föddes. Hon har liksom varit ett väldigt självklart inslag som vi inte funderat så mycket på utan tagit för givet att hon finns där. Under uppväxten har en av oss träffat henne varje vecka och oftast flera gånger. Även under tiden vi bodde i Nässjö var hon ju en stor del och det känns tungt och väldigt sorgligt att barnen inte ska stå och ringa på dörren mer för att sedan springa in och kika på grejerna för att sedan ta plats och äta våfflor. De är så vana vid att vara där och känner sig så hemma. Det har varit så fint att se att de har så bra kontakt med en äldre person, det känns som det varit väldigt givande åt båda hållen.
Farmorn har ju dessutom nog varit den som kommenterat flitigast här på bloggen och vi kommer känna av saknaden av henne på så många sätt. Eftersom båda hennes äldre syskon lever och hennes pappa nästan blev hundra har vi alltid trott att hon ska bli gammal... så tråkigt att det behövde bli såhär. Vi kunde väl fått några mysiga år till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar