Själva...

Idag var det dags att lämna de små själva en stund på förskolan. På vägen dit verkade de båda peppade på det men efter att vi varit där en halvtimme var det som att storasystern kom på att det snart var dags och då kom hon gråtande in till sin lillebrors avdelning för att va med sin mamma. Hon var sedan ledsen tills avskedet skedde men sen hade det gått ok en stund tills hon såg sin lillebror och blev ledsen igen. Då hade nämligen brorsan kommit på att han var själv och varit otröstligt. Först hade han stått vid grinden och sedan klättrat upp i sin vagn. En av pedagogerna hade då gått in med honom och suttit lite i lugn och ro vilket hade gått bättre. Egentligen är det inte konstigt att han reagerar för han har ju knappt varit med någon annan förutom sina föräldrar och mor-/farföräldrar. Alla andra undviker han helst så vi tycker nog ändå det hittills gått riktigt bta för honom. Kämpigare är det som sagt för storasystern....
Eter förskolan hade vi picknick på gräsmattan och hoppade på studsmattan. Vi gjorde sedan en utflykt där en av oss sprang en ny slinga som den andra lärt sig av kompisar. Den var lite längre men vi passerade både golfbanan, slottet, fin bokskog och fina hus. De som inte sprang satt antingen i cykelvagnen eller cyklade. Nästan hemma stannade vi och åt några saltapinnar och lekte på lekpark. Vi åt sedan middag ihop innan en stack iväg för att titta på hockey medan de andra badade/duschade och kröp sedan ner i sängen och gosade extra mycket. Den lille killen somnade till och med liggande på sin mamma vilket kanske var ett tecken på att han ville hålls koll på var hon var och att hon inte försvann.