Igår inledde vi veckan med två väldigt trötta barn. De senaste veckorna har de varit väldigt hängiga och igår på morgonen var det något slags rekord i hängighet... Den äldsta mest bara grät och ville sova sa hon (fast de hade båda varit vakna innan halv sex...) vilket inte alls passade bra med att den minste skulle iväg till bvc för kontroll. Tur då att det går att flexa lite från jobbet för den av oss som egentligen skulle åkt till jobbet tog med sig den minste till bvc. Där lekte han först lite i lekrummet men när det blev dags att gå in blev han väldigt avvaktande. Han kröp ihop i knät på sin mamma och vände bort ansiktet från BVC-sköterskan. Tanken var att han skulle visa lite vad han kan men efter att han staplat några klossar ville han inte alls vara med längre. Han fick sin snuttefilt och napp och ville sen varken rita eller peka på näsan eller något sådant... Och efter ett tag satt han nästan och sov! Han som aldrig somnar på annat sätt än i vagnen eller på kväller efter en ganska lång nattningsprocedur. När det sedna var dags för att vägas och mätas fick han panik. Han ville bara vara i famnen supertätt intill vilket gjorde att det inte var så lätt att få av kläderna och sedan få honom att sitta på vågen. Stackarn var så ledsen och grät helt otröstligt. Det blev sedan något lugnare när sköterskan gick ut för att hämta vaccinationssprutan men när han sedan skulle sitta med ansiktet utåt och få sprutan fick vi båda hålla fast honom. Inget lyckat besök alltså och det var en helt färdig liten kille som sedan lämnades av hemma där han somnade nästan direkt i vagnen i hallen. Han låg sedan och snyftade i sömnen men vaknade upp på ett bättre humör. Även hans storasyster behövde sova på dagen och somnade efter lunch då det gjordes ett ärende i stan med vagnen. När de sedan var tillbaka hemma dök det upp efterlängtat besök som egentligen skulle kommit i lördags. Det blev därför en rolig eftermiddag och kväll. Den lilla tjejen var på superbra humör och avslutade dagen med att hon ville göra "föreställning" för sina föräldrar. Det är fantastisk kul att se och vara med henne när hon är på det humöret och underbart att höra henne berätta om grejer vi gjort för andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar