Denna vecka är ju vår flyttvecka och alldeles runt hörnet väntar nya äventyr. Det är på ett sätt obegripligt att vi inte är här i vår hemstad nästa vecka. Vi hade lite svårt att vänja oss vid att vi flyttade tillbaka först och vi kan ibland fortfarande känna att vi är är på besök men samtidigt så är det ju här vi haft vår vardag nu i 2,5 år. Och det har varit en övervägande bra vardag. Vi älskar att ha familj nära som tittar förbi och det har varit härligt att vara hemma med de små och ta del i den äldre generationens vardag. Sedan har vi ju även hittat nya vänner som vi nu måste säga hejdå till. Visst kommer vi fortsätta ses men det blir på ett annat sätt och inte nästan dagligen som vi hörts och träffat en del.
Allra jobbigast är det förstås att säga hejdå till familj. Vi slits mellan nya möjligheter och att bara slå oss till ro nära dem vi älskar mest . Att få växa upp i samma stad som mor- och farföräldrar har vi ju båda själva gjort och det ger ju en fantastisk trygghet. De små är ju nu så vana att det jämt kommer folk, att vi hälsar på hos släkt och vänner att de nog kommer tycka det blir väldigt tomt till en början (och vi med förstås). Vi hoppas alla vill komma till oss så mycket som möjligt!
Vi har nog inte riktigt förstått vilken stor förändring vi nu kommer vara med om men vi håller tummarna för att det ändå är rätt beslut i slutändan även om vi nu mest känner oss som hemska människor som rycker upp de små från sin trygghet bland så mycket kärlek. Vi önskar att vi kunde ta med ett litet trygghetsgäng...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar