En vecka och två timmar...

Så lång tid tog det innan den första ringpaniken infann sig. Under de 20 minuter då paniken var som värst vändes det upp och ner på alla möjliga lådor och väskor och kläder gicks igenom precis som att det vore möjligt för ringen att förflytta sig själv. Vi visste säkert att ringen varit med då vi lämnade gårdagens picknick men efter det kändes allt suddigt. Kunde de ha blivit tappad då vi stannade till och plockade liljekonvaljer på vägen hem och ligger den då någonstans i skogen bland ett ormskinn (ormskinnet gjorde att blomplockningen avbröts snabbt)? Många inte helt smarta tankar for genom huvudet innan vi kunde samla oss och då kom faktiskt den ena av oss som slarvat bort ringen på att den tappats under soffan tidigare och att det samtidigt ringt i telefonen så då hade ringen glömts bort... Som tur var återfanns den alltså ganska snabbt och vi kunde återgå till firandet av en vecka som gifta.
Idag fortsätter vi njuta av det härliga vädret och förbereder oss på att vara lite åtskilda i veckan.
Det verkar som att de som röstat vill ha kvar bloggen och är du av samma uppfattning så gör din röst hörd. Minst 20 ja krävs för att nittonde maj ska hänga kvar...