måndag 20 februari 2012

Minskad bröllopskassa

Vi lovade ju att återkomma om lördagens resa upp till övik. Som vi liverapporterade från bilen så började resan tidigt på morgonen och vi kände oss nöjda med att passera huvudstaden innan tio. Strax innan Uppsala rapporterade vi glatt till våra grannar i hbg att resan gick bra och att det ännu inte snöade särskilt mycket. Strax efter denna kontakt med södern så körde vi förbi två polisbilar och vi konstaterade att det var konstigt att de stod där utan någon kamera. Vi hann inte säga så mycket mer innan en av bilarna kom upp jämsides med oss, vevade ner bilrutan och markerade att vi skulle svänga av in på en kontrollplats. Där fick vi blåsa, lämna körkort och slutligen väga bilen och därefter det fullastade släpet. Efter vägningen försvann den ena polisen in i ett litet skjul medan den andra ville kolla så lysena funkade på bilen. Oturligt nog så visade det sig då att det inte blinkade på släpet då vi blinkade vänster vilket polismannen skrev ned och bad oss sedan gå in till den andra polisen där vi fick sätta oss ner. Vi blev då meddelade att släpet vägde 280 kg för mycket och att det innebar en övervikt på 60% vilket i sin tur resulterade i att vi fick körförbud. Vi försökte så vänligt det bara gick fråga vad vi kunde göra gör att lösa situationen och fick tre förslag;
1, hoppas på att de stannar en lastbil som ska norr ut och som har plats för några av våra grejer.
2, koppla av släpet och åka och hyra någon mindre lastbil/buss
3, packa ur grejer vi inte behövde, böcker föreslogs, för att slängas.

Vi kände att alternativ 3 kändes som det enda vi kunde göra och gick ut för att kolla vad vi kunde offra. Efter att öppnar släpet, lyft ut några kassar böcker och några hyllor förstod vi att det skulle bli svårt att dumpa 280 kg och då den ena polisen kom ut till oss frågade vi var vi kunde slänga grejerna vi skulle ta bort. Han meddelade då att de måste vi köra till en tipp och att vi därför skulle packa ur de saker vi skulle behålla och sedan åka och slänga grejerna för att sedan komma tillbaka och packa in. Någonstans här började situationen kännas riktigt hopplös och vi såg både våra grejer och massa dyrbar tid försvinna. Dessutom kändes var det kallt och blåsigt och vi stod mitt i skogen utan någon att ringa...När polisen sedan gick tillbaka in kom allt från sista veckan i hbg, strul med bröllopsinbjudningar och den hopplösa situationen över den ena av oss och med det en massa tårar. Polisen kom tillbaka ut för att ge oss något papper om det trasiga lyset och inte ens då gick det att skärpa till sig och stoppa tårarna så han gick ganska snabbt tillbaka in medan vi återgick till släpet. Den utav oss som inte grät blev därefter återkallad in i hytten där han fick erkänna att vi lastat släpet och skriva på papper. När signaturen fanns på papper säger den ena polisen att de ska åka på lunch och att vi själva fick tolka vad han menade med det. Ungefär samtidigt såg poliserna och den av oss inne i hytten hur den andra av oss är på väg mot några soptunnor för att bli av med 30 kg böcker. Eftersom den andra av oss då insett att vi nog skulle bli ivägsläppta frågade han om vi verkligen behövde slänga böckerna varav den "snälla" polisen fick fart och ropade att inget behövde slängas. Snyftandes återfördes därför böckerna till släpet och vi blev erbjudna kaffe. Vi tackade vänligt nej och hoppade snabbt in i bilen innan de hann ändra sig. Tyvärr hjälpte inte gråtandet mot allt utan vi fick ändå böter på ca 4000 kr som ska skickas hem av en åklagare... På grund av det överlastade släpet minskade därför bröllopskassan snabbt med 4000 kr men vi kände oss ändå ganska glada eftersom vi var på väg igen. Vi hade nog kunnat betala mer om det bara inneburit att vi slapp det körförbud som polismännen tillslut beslutade att förbise.

Resten av resan upp var vi nervösa för att en ny polisbil skulle dyka upp och försökte därför vara noga med hastigheten. Ni kan säkert förstå att det därför kändes skönt att komma "hem" till övik där bärhjälp väntade. Flyttlasset var snabbt inne i lägenheten och lagom till att Ranelid intog scenen hade vi packat upp allt utom kläder och somnade ganska snabbt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Men oj vilken historia!! Vilken tur att ni kom fram tillslut med hela möblemanget och böckerna i behåll! Förstår att Roy började gråta mitt i allt elände...;) kram//Linnea